Vårdnadsbidraget tas i ett strukturellt och kulturellt ojämställt samhälle (Sverige) ut primärt av kvinnor, eftersom kulturen inte hunnit ikapp. Det är inte bra för Sverige på lång sikt - det är inte bra för barnen på lång sikt. Om fem miljarder Svenskar använder "valfriheten" till att göra något som är strukturellt dåligt för landet är det och har alltid varit politikernas ansvar att stävja detta, oavsett om man är röd eller blå. Det är en demokratisk katastrof om vårdnadsbidraget på lång sikt minskar kvinnor på arbetsmarknaden, vilket det kommer göra om det tillåts. Om 30-40 år däremot skulle jag vara FÖR en sådan "valfrihet" eftersom även män om två generationer kommer känna sig fria att välja det, vilket inte förstör det jämställda samhälle vi försöker bygga. Det finns många valfrihetsbegränsande regleringar i Sverige, t.ex BYGGLOV. Just pga de negativa konsekvenserna om t.ex bygglov inte var ett krav.
Historieforskningen visar att färre kvinnor på arbetsmarknaden ger färre kvinnor i politiken, som i sin tur ger lagar som gynnar män och missgynnar kvinnor och barn. Män är inte, och har aldrig varit kapabla att stifta lagar som är rättvisa emot det motsatta könet lika lite som kvinnor är kapabla till det. Därför behövs balans. Således behövs kvantitativ jämställdhet i Riksdagen (och helst även på lägre politiska nivåer). Folk som har sin lilla gullunge Maja på två år tänker inte längre än näsan räcker, de tänker max tre-fyra år framåt. Men tänk på hur Sverige ska se ut år 2030 när Maja är vuxen med främsta drömmen att försämra kvinnors förutsättningar ytterligare.
Det som irriterar mig mest i den här frågan är att vissa föräldrar fått för sig att politikerna säger att de "vet bättre" än föräldrarna själva om vilket val som är bäst för deras familj. Så otroligt dumt resonerat. Det är klart att inte en...s en überfeminist som mig skulle ens tänka den tanken. Det kan vara bäst för en enskild familj med vårdnadsbidrag men samtidigt dåligt för Sverige att många familjer gör det valet. Och då är det inte någon självklar liberal frihet att det valet ska finnas, när det ju i grund och botten handlar om gratis pengar som staten delar ut. Det är ju inte så att de straffar någon som är hemma istället för att jobba.
Om man räknar nationalekonomiskt kan man inte räkna med kostnader på det sättet. En förskoleplats som har en realkostnad på 9000-14000kr/månad finansieras av att någon jobbar, och överfinansieras med en bra bit över 20000kr genom skatt och konsumtion. Vårdnadsbidraget på 3000kr finansieras inte alls.
Som kulturen är nu leder frihet att följa (könssterotyp) kultur via vårdnadsbidraget till de konsekvenser jag räknade upp. Det är inte något jag tycker, utan det är något som är. Kd tycker det är bra, jag tycker med de flesta partier att det är dåligt. Men att det BLIR så är det dock ingen tvekan om. Män och kvinnor är inte efter i utvecklingen, men vår demokrati är. Det som för en individ känns naturligt idag kommer inte kännas naturligt för en individ om 40 år. Idag känns det naturligt för fler kvinnor än män att hamna utanför arbetsmarknaden genom vårdnadsbidraget. Om 40 år tror jag dock att vi med lite tur kan ha sån jämställdhet att det drabbar båda könen lika, och därmed inte blir en demokratiröta. I det läget tycker jag att vårdnadsbidraget är en bra grej. Mindre pengar men bra för barnen. Genomför man det idag blir det dock bara bra för några årskullar bra, innan det börjar sakta men säkert degradera demokratin. Vi pratar oundvikliga demografiska och politiska processer här, inte politiska gissningar alltså, du kan fråga vem som helst som forskat lite på området.
tisdagen den 13:e april 2010
Vårdnadsbidrag
Etiketter:
jämställdhet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar